Yui en farmartös, kom och mötte mig på Bangkok flygplats
Yui tog mig med till sin familj som bor på landsbyggden utanför Kohrat
Jag är vit och kommer från Europa, jag är en Farang
Men Yui säger att jag är Puchong och inte en Farang
Yui:s mormor, hon tror inte hon får se mig igen, utan hon hinner att dö innan jag kommer tillbaka
Mormor en genuin Thailady, jag önskar jag kunde tala hennes språk
Yui:s mormors syster är ivigd i den tidlösa läkekonsten, jag blev synad, traditionellt behandlad och godkänd av henne
Mormors hus ser risigt ut utanpå men något renare invändigt får man leta efter
Yui:s vän, en vacker, kvinna på 30 år, ligger död i kistan
I båten har resan börjat mot nästa strand
Lolands Hotel, a palace, built by Roland himself, right between the ricefields, not far from Kohrat
Roland själv, en glad och lycklig svensk, som dricker öl, spelar biljard och dragspel om dagarna
Han är en upplevelsa att möta, mitt därute och är en av få människor jag känner en viss avund till
Soluppgång över risfält, skog och palmer, det är nog här allt började, skulle jag förmoda